Platsens historia

Från den 17 juli 1871, när Stockholms Centralstation öppnade sina dörrar, har platsen genomgått en otrolig resa. Från några hundra resenärer och åtta tåg dagligen har stationen idag över 200 000 dagliga resenärer och besökare.

Det är en utmanande uppgift av stor betydelse att förverkliga en bebyggelse med stort symbolvärde mitt i hjärtat av Stockholm. Jernhusens plan inkluderar en platsanpassad arkitektur som inte bara tar hänsyn till framtidens krav, utan även speglar platsens rika historia.

Centralstationen före fasadrenovering, som blev färdig julen 1951. Foto: Ö, B/Järnvägsmuseet.
Centralstationen före fasadrenovering, som blev färdig julen 1951. Foto: Ö, B/Järnvägsmuseet.

1871

Sammanbindningsbanan och Centralstationen står klar

Läget runt Centralstationen blir omedelbart ett av de mest eftertraktade i Stockholm och hela Sverige. Det var just närheten till Centralstationen som inspirerade placeringen av Stockholms stadshus. Denna omvandling, från ett av stadens mer avlägsna områden till en blomstrande citykärna, tog sin början när Postverket redan samma år startade byggandet av sitt nya posthus vid Tegelbacken. Kort därefter flyttade tidningarna in i Klarakvarteren, och 1874 såg Centraltryckeriet dagens ljus på Vasagatan.

Stockholms Centralstation, Martin Rörby, arkitekthistoriker

1899

Järnvägsparken

Järnvägsparken sträcker sig här från Centralstationen längs Vasagatan ned mot vattnet. På bilden visas den ursprungliga järnvägsparken så som den såg ut 1899.

Den ursprungliga järnvägsparken år 1899.
Järnvägsparken med Centralstationen i bakgrunden. Stockholms stadsmuseum, fotograf okänd.

Förutom att vara en plats för avkoppling fungerar den också som en säkerhetsbarriär mot eld, då tågen ofta ger upphov till gnistor. Järnvägsparker återfinns runt om i landet och etableras med pedagogiska funktioner för att främja välmående med oaser för vila och rekreation.

Pampig balkväll i Centralhallen.
Pampig balkväll i slutet av 1920-talet. Fotograf okänd.

1920

Stockholm växer

Invånarantalet ökar och ytterstaden kommer allt närmare stadskärnan. Bilarna blir fler och spårvagnarna färre. Vid svängbron på Söderström hårdnar även konkurrensen mellan sjöfarten och järnvägstrafiken. 

Den nya tidens förändringar och en snabb växande stad utmanar Centralstationens läge. Men beslut fattas att låta stationen ligga kvar och en modernisering påbörjas. Arkitekten Folke Zettervall får uppdraget. Här ersätts bland annat den gamla banhallen med den 119 meter långa vänthall vi har idag – Centralhallen. 

Centralstationen före fasadrenovering, som blev färdig julen 1951. Foto: Ö, B/Järnvägsmuseet.
Centralstationen 1955 efter fasadrenovering. Foto Lennart af Petersens, Stockholms stadsmuseum.

1960

Ett nytt Klara

Drygt 800 000 personer bor i Stockholm. Framstegsoptimism, miljonprogram och stadssanering manifesteras. Bilen ersätter ramarna för stadens utformning. Ett nytt Klara med hög, tät bebyggelse och stora trafikleder förminskar Centralstationen och dess omgivning.  

1980

En del av spårområdet överdäckas

En del av spårområdet byggs över för att bli Klara Postterminal. Terminalen rivs drygt 20 år senare men lämnar efter sig rester som fortfarande syns långt senare, i form av Centralstationens övre hall vid Klarabergsviadukten.

Ytterligare överdäckning genomförs när Cityterminalen och World Trade Center byggs mellan Klarabergsviadukten och Kungsbron, signerad arkitekten Ralph Erskine. World Trade Center kombinerar kontor med en bussterminal, sammankopplad med Centralstationen.

Illustration av Centralstaden inspirerad av Erskines skiss till tävlingsförslaget för Cityterminalen.
1983/2021, Illustration av Centralstaden inspirerad av Erskines skiss till tävlingsförslaget för Cityterminalen.
1986, Postterminalen Stockholm Klara

Du kanske också är intresserad av: